Såg honom på t-banan idag....En sån här dag som den 25/7 man har försovit sig på morgonen och efter en hel arbetsdag man känner sig jätte äcklig och helt fel kläder så självklart så ska han sitta där på t-banan den stationen som man verkligen inte trodde man kunde träffa honom på "Kärrtorp", Han satt där med sina kompisar, nyklippt och ser bara jätte söt ut

Våra blickar möts men jag får inte fram ett ljud så jag går bara vidare och eftersom jag inte kan tänka så sätter jag mig precis bakom honom, men hallååå! Kan jag inte tänka eller, mitt kropp typ bara stelade och jag visste inte om jag skulle gå av vid nästa station eller om jag skulle sitta kvar och hoppas på att han säger något..

Han kollar bak några gånger lite diskret occh våra blickar möts då och då..Men jag får fortfarande inte fram ett ljud.

Jag vill bara att han ska gå av men ändå så vill jag att han ska åka så långt som möjlgt så jag kan få titta på honom, det var verkligen länge sen man såg honom..

Jag tror inte att jag har några känslor kvar för honom, men han svek mig så hårt och det kanske är därför det känns så jobbigt att se honom, och han kanske inte är den bästa killen heller så kanske är bra att jag inte pratar med honom längre men känslor kan man inte styra över. Han går i min skola så jag kommer säkert se honom dä, men hur kommer det bli då? "Hej!" eller bara tomma blickar som möts en kall frysning i kroppen och sen fortsätter dagen som vanligt? Nej så får det inte bli..!

Iallafall han gick av i centralen, jag skulle också av där men dum som jag är sitter jag kvar och låsas som jag ska vidare, jag går av i hötorget och börjar gå tilbaka till centralen.. När jag kommer till centralen är det stå hej på plattan jag ställer mig och kollar lite i folkmassorna och självklart så ska han gå där, solen i ansiktet, jag smyger tillbaka och börjar gå mot t-banan igen, jag som bara ville att han skulle se mig igen! Hans nummer har jag inte kvar så jag kan ju inte ringa eller skicka ett sms "för dom som inte vågar prata" plus att det skulle kännas jätte konstit och pinamt för den delen eftersom jag inte kunde få fram ett ända ljud idag på tuben när han var framför mig, han stod där... :D

Jag tror min dag hade varit bättre om jag inte sett honom, men jag kommer ändå se honom i skolan nästan varje dag, och då hoppa jag att det inte är tomma blickar som möts utan att jag kan få ut ett "hej"